H
Det är så skönt att ha någon att alltid kunna luta sig mot eller som håller uppe när man själv inte alltid riktigt orkar. Med detta menar inte jag att jag vill säga jag har världens bästa förhållande. Men jag vill bara säga att jag är tacksam för att jag har hittat Honom, ja med stort H. Som i sömnen drar mig och ingen annan intill sig. Som vill göra just mig lycklig. Som är bättre än alla de där pojkvänsmaterialen i filmerna. Som höjer mig, ställer krav, hjälper, säger till och är ärlig med och mot. Som är som ingen annan jag någonsin träffat och aldrig viker den starka personligheten utan bär den och är sig själv.
Han är Han, Honom, Min. Som jag älskar för alla de där småsakerna som är min Han bygger på. Att se Honom sova i min säng gör mig så lycklig och varm i hela kroppen. Ingen tvekan om att det är en trött kille jag har, men rolig det är Han då också.
Ännu en anledning att sätta stor bokstav i början fast det inte är grammatiskt korrekt är för att med kärlek, så finns det ingen regelbok, facit eller rätt eller fel. Det kanske är därför jag gillar kärleken så mycket? För man får känna, tycka, tänka, göra som man vill med känslorna och man får bestämma inom sitt förhållande. Det är ingen logik alls, man går bara på känsla.
Min han är Han och är i alla fall Han, ingenting annat, med ett extra stort H dessutom.
Idag firar Han och jag två månader tillsammans, Han som gör mig till världens lyckligaste & att bli hans är det bästa som någonsin har hänt mig. Han som ligger bredvid mig just nu & sover så sött. Han som är underbar och som bara är min.